Det korta svaret
Arbetsmiljö är allt som påverkar människor på jobbet – inte bara skyddsutrustning, buller och ergonomi, utan lika mycket arbetsbelastning, ledarskap och hur kollegor behandlar varandra. Arbetsmiljölagen definierar begreppet brett: både fysiska och psykiska förhållanden ska räknas in. Området brukar delas in i tre dimensioner – fysisk, organisatorisk och social arbetsmiljö – och uppdelningen är inte bara pedagogisk: olika delar regleras av olika föreskrifter, vilket avgör vilka krav som gäller och hur risken ska bedömas. Ansvaret flyttar den däremot inte – det ligger hos arbetsgivaren oavsett dimension.
Så brett definierar lagen begreppet
Arbetsmiljölagens ändamål är enligt 1 kap 1 § att "förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö" – lagen stannar alltså inte vid olyckor. I 2 kap 1 § blir det konkret: arbetsförhållandena ska anpassas till "människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende", och teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll ska utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa – varvid "även löneformer och förläggning av arbetstid" ska beaktas. Paragrafen säger dessutom att det ska eftersträvas att arbetet ger möjligheter till "variation, social kontakt och samarbete" och till "personlig och yrkesmässig utveckling".
Att lagen sett ut så ända sedan 1977 är däremot en spridd missuppfattning. Den ursprungliga lydelsen var två stycken och sa i korthet att arbetsmiljön skulle vara tillfredsställande och att arbetsförhållandena skulle anpassas till människans förutsättningar "i fysiskt och psykiskt avseende". Den psykiska sidan fanns alltså med från start – men arbetsorganisation, arbetsinnehåll, arbetstidens förläggning, variation, social kontakt och utvecklingsmöjligheter skrevs in först 1991.
Den fysiska arbetsmiljön
Den fysiska arbetsmiljön är den del de flesta tänker på först: buller, belysning, kemiska ämnen, ventilation, ergonomi och hur lokalerna är utformade. Den ligger dock inte samlad i en enda föreskrift, och just här är det lätt att peka på fel regelverk. AFS 2023:12 om utformning av arbetsplatser – som från 1 januari 2025 ersatte AFS 2020:1 – reglerar hur arbetsplatsen är byggd: lokaler, ventilation, klimat, belysning, akustik, personalutrymmen och utrymning.
Riskerna i själva arbetet ligger i stället i AFS 2023:10 om risker i arbetsmiljön, vars inledande paragraf fungerar som karta över området. Den ska förebygga ohälsa och olyckor orsakade av buller, vibrationer, fall, ras, "hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar", kemiska riskkällor, smitta och strålning. Belastningsergonomi och kemiska risker hör alltså dit – inte till utformningsföreskriften. Gränsen är inte knivskarp: AFS 2023:12 kräver att arbetsplatsen utformas så att bullerexponeringen reduceras, medan gränsvärden och hörselundersökningar står i AFS 2023:10.
Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön
Den andra halvan handlar om hur arbetet är organiserat och hur människor har det tillsammans – och båda begreppen är definierade i föreskriftstext, i AFS 2023:2 2 kap 3 §. Organisatorisk arbetsmiljö är där villkor och förutsättningar för arbetet som omfattar ledning och styrning, kommunikation, delaktighet, handlingsutrymme, fördelning av arbetsuppgifter samt krav, resurser och ansvar. Social arbetsmiljö är villkor och förutsättningar som omfattar "socialt samspel, samarbete och socialt stöd från chefer och kollegor" – och inget mer. Definitionerna är alltså snävare än vardagsspråket: utvecklingsmöjligheter och digital kommunikation kan mycket väl vara arbetsmiljöfrågor, men de ingår inte i den juridiska definitionen av social arbetsmiljö.
Samma kapitel pekar ut vad arbetsgivaren särskilt ska hantera – arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling – och kräver att chefer och arbetsledare har kunskaper på området. Den här delen kallades tidigare ofta "psykosocial arbetsmiljö", ett ord som inte förekommer någonstans i föreskriftstexten.
Varför uppdelningen spelar roll juridiskt
Uppdelningen avgör vilken föreskrift som styr och vilka metoder som krävs för att bedöma risken – en brist i ventilationen undersöks inte som en hög och ojämnt fördelad arbetsbelastning. Vad den däremot inte gör är att flytta ansvaret: det övergripande arbetsmiljöansvaret ligger hos arbetsgivaren oavsett kategori. En chef eller ett skyddsombud som bara känner till skyddsutrustning och ergonomi missar den organisatoriska och sociala halvan av lagens definition – och fångar aldrig upp risker som arbetsbelastning och kränkande särbehandling.
Systematiskt arbetsmiljöarbete binder ihop helheten
Det som håller ihop alla delarna är det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM), som regleras i AFS 2023:1. Föreskriften kräver att arbetsgivaren undersöker, riskbedömer, åtgärdar och följer upp arbetsmiljön löpande – oavsett om risken är fysisk, organisatorisk eller social. Ett företag som bedriver SAM med fokus enbart på brandsäkerhet och skyddsutrustning uppfyller alltså inte kravet; undersökningen ska omfatta hela bredden. Den som vill sätta sig in i hur det görs i praktiken, inklusive riskbedömning av organisatoriska och sociala risker, hittar det i utbildningen för skyddsombud och chefer, som går igenom hela AFS 2023:1 och det andra kapitlet i AFS 2023:2 om organisatorisk och social arbetsmiljö.
Vanliga frågor
Vad ingår i begreppet arbetsmiljö?
Allt som påverkar en människa på jobbet: fysiska faktorer som buller, belysning, kemikalier, ergonomi och lokalernas utformning, men också organisatoriska som arbetsbelastning, arbetstid och ledarskap, och sociala som samarbete och stöd från chefer och kollegor. Grunden är Arbetsmiljölagens 2 kap 1 §, som kräver att arbetsförhållandena anpassas till människors förutsättningar i både fysiskt och psykiskt avseende.
Vad är fysisk och psykisk arbetsmiljö?
Fysisk arbetsmiljö är arbetsmiljöns påtagliga sida: buller, luftkvalitet, temperatur, kemiska ämnen, belysning, strålning och den belastning arbetet lägger på kroppen. Att kalla den "det man kan ta på" är en genväg som inte håller – varken temperatur eller strålning går att ta på, och arbetsbelastning går utmärkt att mäta trots att den inte är fysisk. "Psykisk arbetsmiljö" är i sin tur ett vardagsuttryck utan egen definition i regelverket; där används i stället organisatorisk och social arbetsmiljö.
Är psykosocial arbetsmiljö samma sak som organisatorisk och social arbetsmiljö?
De överlappar i hög grad, men de är inte helt synonyma. "Psykosocial arbetsmiljö" är det äldre och bredare uttrycket och saknar egen definition i regelverket. Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) är två begrepp som är definierade i AFS 2023:2 och som lägger tyngdpunkten på hur arbetet är organiserat snarare än på den enskildes upplevelse av det. Sakfrågorna är i praktiken desamma – arbetsbelastning, ledarskap, arbetstid och kränkande särbehandling – men det är OSA som har rättslig innebörd och som kraven är skrivna mot.
Vem ansvarar för att hela arbetsmiljön, inte bara den fysiska, undersöks?
Arbetsgivaren. Ansvaret för det systematiska arbetsmiljöarbetet enligt AFS 2023:1 ligger alltid där, oavsett om risken är fysisk, organisatorisk eller social. Skyddsombud och chefer har en viktig roll i att fånga upp risker i vardagen, men den rättsliga skyldigheten att undersöka, åtgärda och följa upp är arbetsgivarens.
