Det korta svaret
Endast läkare, tandläkare och sjuksköterskor får delegera iordningställande, administrering och överlämnande av läkemedel till någon annan. Det framgår av 9 kap. 2 § HSLF-FS 2017:37, som gäller sedan 1 januari 2026. Ingen annan yrkesgrupp har den befogenheten — och sedan årsskiftet gäller det även verksamhetschefen, vars tidigare utpekade ansvar för delegering av läkemedelshantering upphörde vid utgången av 2025.
Vad som får delegeras är tre moment, inte ett område
Föreskriften talar inte om "läkemedelshantering" som en klump. Det som får delegeras är tre namngivna moment, och de är definierade var för sig.
- Iordningställande — färdigställande av ett ordinerat läkemedel inför administrering. Hit hör uppdelning av tabletter eller kapslar, uppmätning av flytande läkemedel och injektionsvätska, upplösning av torrsubstans och tillsats av infusionskoncentrat till infusionsvätska.
- Administrering — tillförsel av läkemedel till kroppen.
- Överlämnande — att läkemedlet lämnas över till en patient som själv administrerar det. Det kan också lämnas över till en tredje person, till exempel en förälder, annan närstående eller personlig assistent som hjälper patienten.
Att skilja dem åt är inte akademiskt. Ett delegeringsbeslut ska ange vilken eller vilka uppgifter det avser, så en delegering kan mycket väl omfatta överlämnande men inte iordningställande. Vad du får göra avgörs av vad som står i ditt beslut, inte av vad du kan.
Ordination får aldrig delegeras
Handboken ger två exempel på reglerade arbetsuppgifter som inte får delegeras. Det ena är ordination av läkemedel. Det andra är den behovsbedömning som en sjuksköterska ska göra innan ett läkemedel ges med stöd av ett generellt direktiv.
Det finns inte heller någon genväg runt detta. Handboken uttrycker det så att någon möjlighet att genom "handräckning" eller annat liknande förfarande få rätt att utföra de reglerade uppgifterna inte finns. Begreppet handräckning används ibland i verksamheter för att beskriva att någon "bara hjälper till" med ett moment utan formell behörighet — den konstruktionen har inget stöd när det gäller läkemedelshantering.
Verksamhetschefens roll har ändrats
Före årsskiftet fanns en reglering av verksamhetschefens ansvar för delegering av läkemedelshantering. Den upphörde att gälla vid utgången av 2025, och handboken slår fast att verksamhetschefen inte har något utpekat ansvar för delegering av läkemedelshantering i HSLF-FS 2017:37.
Det innebär inte att ansvaret försvann, utan att det flyttade. Vårdgivarens ansvar byggdes i stället ut: riskanalys, rutiner, uppföljning minst en gång per år och återkallelse av beslut som inte längre är förenliga med en god och säker vård. Vårdgivarens rutiner ska dessutom ange i vilka situationer och under vilka förutsättningar det överhuvudtaget är förenligt med god och säker vård att delegera i verksamheten.
Delegering är alltid villkorad — inte en rättighet
Att en yrkesgrupp får delegera betyder inte att den ska. 9 kap. 1 § hänvisar uttryckligen vidare till 6 kap. 3 § patientsäkerhetslagen, som säger att hälso- och sjukvårdspersonal får delegera en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med en god och säker vård.
Bedömningen görs i det enskilda fallet, av den som delegerar. Handboken är tydlig med att beslutet om delegering och kontrollen av kunskaper och kompetens alltid ska fattas av den läkare, tandläkare eller sjuksköterska som delegerar uppgiften. Det är också därför en genomgången utbildning aldrig i sig ger någon delegering — den kan dokumentera kunskapen som ska kontrolleras, vilket är vad vår onlinekurs om delegering av läkemedelshantering är byggd för, men beslutet ligger kvar hos sjuksköterskan på din arbetsplats.
Bara läkemedelshantering är formellt reglerad
En sista sak som ofta förvånar: det är bara delegering av iordningställande, administrering och överlämnande av läkemedel som har författningskrav på hur delegeringen ska gå till. Det finns inget förbud mot att delegera andra arbetsuppgifter, och för de oreglerade uppgifterna får vårdgivaren själv bedöma vilka formaliakrav som behövs. Grundvillkoret gäller ändå: delegering får bara ske när det är förenligt med en god och säker vård.
Vanliga frågor
Vem får delegera läkemedel?
Endast läkare, tandläkare och sjuksköterskor, enligt 9 kap. 2 § HSLF-FS 2017:37. Delegeringen får bara ske när den är förenlig med en god och säker vård.
Får en undersköterska delegera vidare till en kollega?
Nej. Den som tagit emot ett delegeringsbeslut kan inte delegera läkemedelshanteringen vidare. Behöver en kollega också utföra uppgifterna måste hen få en egen delegering från en läkare, tandläkare eller sjuksköterska.
Får verksamhetschefen besluta om delegering?
Inte i egenskap av verksamhetschef. Regleringen av verksamhetschefens ansvar för delegering av läkemedelshantering upphörde att gälla vid utgången av 2025, och handboken anger att verksamhetschefen inte har något utpekat ansvar för delegering av läkemedelshantering i föreskriften.
Kan ordination delegeras?
Nej. Handboken nämner ordination av läkemedel som exempel på en reglerad arbetsuppgift som inte får delegeras, tillsammans med den behovsbedömning en sjuksköterska ska göra innan ett läkemedel ges enligt ett generellt direktiv.
Vad är iordningställande av läkemedel?
Iordningställande är färdigställande av ett ordinerat läkemedel inför administrering. Hit räknas uppdelning av tabletter eller kapslar, uppmätning av flytande läkemedel och injektionsvätska, upplösning av torrsubstans och tillsats av infusionskoncentrat till infusionsvätska.
Vad menas med administrering av läkemedel?
Administrering är tillförsel av läkemedel till kroppen. Det skiljer sig från överlämnande, som är att läkemedlet lämnas över till en patient som själv administrerar det — eller till en tredje person, till exempel en förälder, annan närstående eller personlig assistent som hjälper patienten.
Vad är läkemedelsdelegering?
Läkemedelsdelegering är att en läkare, tandläkare eller sjuksköterska genom ett skriftligt beslut överlåter iordningställande, administrering eller överlämnande av läkemedel till någon annan. Reglerna finns sedan 1 januari 2026 i 9 kap. HSLF-FS 2017:37.
