Det korta svaret
Ja, alla arbetsplatser är skyldiga att ha beredskap för första hjälpen redan i förväg — kravet är inte kopplat till att en olycka har inträffat. Det slår Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2023:2, 4 kap. 4 § fast: arbetsgivaren ska se till att det finns "den beredskap och de rutiner för första hjälpen och krisstöd som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och särskilda risker". Beredskapen ska alltså finnas på plats innan något händer, dimensionerad efter en riskbedömning av just er verksamhet — inte skaffas efteråt som en reaktion på en olycka.
Vad kravet faktiskt innebär
AFS 2023:2 ersatte den 1 januari 2025 den tidigare föreskriften AFS 1999:7 om första hjälpen och krisstöd, som nu är upphävd. Innehållet i sak är i stort sett oförändrat, men bestämmelserna ligger sedan dess i kapitel 4 i AFS 2023:2 — föreskriften om planering och organisering av arbetsmiljöarbete.
Enligt 4 kap. 5 § ska arbetsgivaren se till att det finns tillräckligt många personer tillgängliga som kan ge första hjälpen på arbetsstället, och att dessa personers kunskaper och färdigheter hålls aktuella. Enligt 4 kap. 6 § ska chefer och arbetsledare ha tillräckliga kunskaper om krisstöd för att kunna planera och organisera det på ett lämpligt sätt. Arbetsgivaren ska dessutom kontinuerligt följa upp att rutinerna faktiskt fungerar, och medarbetarna ska känna till hur första hjälpen och krisstöd är organiserat på just deras arbetsställe.
Så dimensionerar ni beredskapen efter riskbedömningen
Föreskriften ställer inget generellt tal på hur många medarbetare som ska kunna första hjälpen — det beror på verksamheten. De allmänna råden till 4 kap. 5 § pekar ut vad bedömningen bör utgå från: särskilda risker på arbetsstället, dess storlek, eventuellt skiftarbete och avståndet till sjukvård. En kontorsarbetsplats med låg risk och nära till akutsjukvård har ett annat behov än en verkstad med tunga maskiner eller en arbetsplats i glesbygd. Bedömningen görs alltså i samma riskbedömningsprocess som resten av arbetsmiljöarbetet, inte som en fristående checklista.
I praktiken innebär det att ni behöver veta hur många som är i tjänst samtidigt på varje skift, var i lokalerna de befinner sig, och vilka specifika risker verksamheten har — kemikalier, fallrisker, ensamarbete och liknande. Utifrån det avgör ni hur många som behöver utbildning i första hjälpen för att beredskapen faktiskt ska räcka till, oavsett vilket skift eller vilken del av lokalen en olycka inträffar i.
Kopplingen till det systematiska arbetsmiljöarbetet
Första hjälpen-beredskapen är inte en fristående punkt utan en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) som varje arbetsgivare är skyldig att bedriva enligt AFS 2023:1. Riskbedömningen som styr hur många som behöver kunskap i första hjälpen är samma riskbedömning som ligger till grund för SAM i stort — undersökning av risker, åtgärder och uppföljning. Så länge SAM-arbetet görs på riktigt och uppdateras när verksamheten förändras, följer första hjälpen-dimensioneringen med automatiskt. Görs SAM bara på papperet är risken stor att beredskapen för första hjälpen också halkar efter verkligheten.
Hur ofta ska kunskaperna repeteras?
Föreskriften anger inget universellt intervall — texten säger bara att kunskaperna och färdigheterna "ska hållas aktuella", utan ett fast "vart X:e år"-krav. Det är alltså arbetsgivarens ansvar att avgöra vad som räcker för att kunskaperna faktiskt ska vara aktuella i just er verksamhet.
Svenska HLR-rådet, som tar fram de nationella riktlinjerna för hjärt-lungräddning i Sverige, är däremot tydliga i sin rekommendation: alla bör repetera HLR varje år, både deltagare och instruktörer. Praktiska färdigheter som hjärt-lungräddning och första hjälpen är en färskvara — kunskapen finns kvar teoretiskt långt efter en kurs, men den praktiska säkerheten i en akut situation faller betydligt snabbare. Årlig repetition är därför den rimliga tolkningen av kravet på "aktuella" kunskaper, även om själva föreskriften inte skriver ut siffran.
Vad händer vid en inspektion
Arbetsmiljöverket kan inspektera arbetsplatser utan att något har hänt — första hjälpen-beredskapen kan alltså granskas helt rutinmässigt, inte bara efter en anmäld olycka. Vid en inspektion tittar inspektören på om beredskapen och rutinerna faktiskt är dimensionerade efter verksamhetens risker, om medarbetarna känner till hur första hjälpen är organiserad, och om uppföljningen av rutinerna görs kontinuerligt som föreskriften kräver. Hittar inspektören brister får arbetsgivaren normalt ett inspektionsmeddelande med möjlighet att åtgärda dem frivilligt. Rättas bristerna inte till kan Arbetsmiljöverket gå vidare med ett föreläggande eller förbud.
Vanliga frågor
Måste man ha första hjälpen-utbildning på arbetsplatsen?
Ja. Arbetsgivaren ska enligt AFS 2023:2, 4 kap. 5 § se till att det finns tillräckligt många personer på arbetsstället som kan ge första hjälpen, dimensionerat efter verksamhetens art, omfattning och särskilda risker. Kravet gäller oavsett bransch och oavsett om någon olycka har inträffat.
Hur ofta ska första hjälpen-utbildning repeteras?
Föreskriften sätter inget fast intervall, bara att kunskaperna ska hållas aktuella. Svenska HLR-rådet rekommenderar årlig repetition för både första hjälpen och HLR, eftersom praktiska färdigheter försämras snabbt utan övning.
Vem ansvarar för att beredskapen räcker till på alla skift?
Arbetsgivaren. Ansvaret går inte att lägga över på enskilda medarbetare eller på att "någon brukar kunna det" — beredskapen ska vara dimensionerad så att den räcker oavsett vilket skift eller vilken del av verksamheten en olycka inträffar i, och arbetsgivaren ska kontinuerligt följa upp att den faktiskt fungerar.
Räcker det med en hjärtstartare om vi har första hjälpen-kunskap?
Nej, det är två separata delar av beredskapen. En hjärtstartare är utrustning, men föreskriften kräver också att det finns personer med aktuell kunskap som kan använda den och ge första hjälpen i övrigt. Utrustning utan kunnig personal uppfyller inte kravet, och kunnig personal utan rätt utrustning gör det inte heller.
